Sträckning av öronen: uppåt, utåt, nedåt

Fatta tag i kanten av ytterörat med fingertopparna, utan naglar. Draget är mjukt och tilltagande, med en sekunds paus i slutet. Riktningarna tas i tur och ordning och symmetriskt: båda händerna arbetar samtidigt så att spänningen inte blir sned.

Hastiga ryck i stället för långsamt drag – då sträcks bara huden på örsnibben, inte fascian. Att arbeta med örhängen i är en direkt skaderisk. Och hoppa inte över riktningar: att dra nedåt är lika viktigt som uppåt, även om det känns mindre spektakulärt.

Ytterörat är fäst med ligament vid tinningbenet och förbundet via öronmusklerna med den temporoparietala fascian. När du sträcker det i olika riktningar skapar du traktion i bindvävslagren runt tinningmuskeln och ökar rörligheten i glidytorna. Dessutom aktiveras lymfkärlen som går till de preaurikulära och retroaurikulära körtlarna – de närmaste uppsamlingsstationerna för ansiktets övre tredjedel.

Det här är en fortsättning på uppvärmningen, men med en annan effekt: du värmer inte upp, du sträcker. Sträckningen uppåt lyfter tinningen märkbart, sträckningen nedåt frigör zonen bakom käkvinkeln. Många känner för första gången hur ”fastklistrad” huden på sidan av huvudet är.

Dina egna förnimmelser bestämmer doseringen: du drar precis så mycket som känns skönt. Det är svårt att göra fel, effekten känns direkt, och det tar en halv minut.

En halv minut – och tinningarna släpper som de inte har släppt på månader. Det är den känslan som gör att du vill komma tillbaka till träningen i morgon.